Tjälskador på järnvägen

Tjälläget hålls under uppsikt så att säkerheten på bannätet kan säkerställas. Den som är ansvarig för drift och underhåll håller koll på tjälläget på det aktuella banavsnittet. Vid en tjälskada införs en hastighetsbegränsning på 50–80 kilometer i timmen.

Tjälskador förebyggs genom att trummor och diken rensas så att smältvattnet kan rinna bort och banvallar torka.

Framskridandet av banprojektet Seinäjoki–Uleåborg minskar behovet av hastighetsbegränsningar på denna sträcka, och när projektet är klart är hela problemet ur världen.

Vad är tjäle på bannätet?

De förekommande formerna av tjäle som är av betydelse för bankonstruktionen är massiv tjäle och skiktad tjäle. Med massiv tjäle avses ett tjällager som bildas under vintersäsongen och vars totalvolym förblir oförändrad. Jordarter där det bildas massiv tjäle kallas för frostpassiva.

Den egentliga orsaken till tjälproblem är skiktad tjäle. Skiktad tjäle är en tjälbildning där till största delen av horisontella och olika tjocka isskikt och islinser ligger om vartannat med massivt tjälfrusna skikt som delvis har smält. När skiktad tjäle bildas utvidgas jordlagren och en ojämn tjällyftning uppstår. Jordarter där det bildas skiktad tjäle kallas för frostaktiva.

Ett fenomen som är nära sammankopplat med tjäle kallas för tjäluppmjukning. Fenomenet har att göra med smältningen av tjäle.  Smältning börjar i huvudsak i den övre delen av tjälskiktet. Tjälskiktet som inte har smält hindrar att vattnet som har smält rinner neråt. Jordlagret som har tinat blir mättat med vatten och mjuknar.

Jordlagret som mjuknar är oftast finjord. Ytterligare finjord transporteras till lagret som har tinat med dagvatten från det överliggande makadamskiktet. När ett tryck från ett tåg via sliprar riktas mot skiktet och trycket inte kan släppas ut genom det frusna jordlagret rubbas det vattenmättade jordlagret och blir löst.

Sidan uppdaterad 28.10.2015